Verkligen ingen höjdardag för oss, tvärtom anonyma insatser från de tre starthästar vi hade. Det finns en del enskilda förklaringar, men största anledningen är att hästarna har varit sjuka med dåliga blodvärden och infektion i över en månad. 
Nu känns det som att det börjar vända och värdena ser bättre ut. Men det betyder inte att de är i form på en gång efter det även om de ser fina ut i träning. Det tar ett tag efter kroppen varit nedsatt att bli hundra procent stark igen och redo att kunna prestera på toppen av sin förmåga. 
Så klart är det tungt när hästarna inte är sig själva. Man jobbar så hårt och engagerat, så motgångarna tar hårt.
Men man måste också komma ihåg att lika jobbigt som det är i sådana här stunder, lika fantastiskt känns det när allt flyter på och hästarna vinner. Den känslan är något man kan kämpa hur mycket som helst för att jaga efter. Jag längtar så mycket efter att vi ska vara där igen snart.