Idag var datorn tillbaka igen och jag är så glad över att det kunde ordnas så pass snabbt med en ny skärm. Man är ju så himla beroende av datorn om man använder den i sitt jobb och det är massor med saker jag inte kunnat göra eller komma åt när den varit trasig. 
Vi har varit beredda på kallare väder i slutet av veckan, men redan imorse var det fjorton hemska minusgrader! Som tur var så var det totalt vindstilla vilket gjorde att det ändå kändes ganska hyfsat ute.
Rakbanan var inte ridbar, den körs ju inte på nätterna och så här kalla grader gjorde att det blev väldigt stora klumpar i den. Däremot dirttrackbanan (som körs även natt när det är kallt) var i fint skick och där kunde vi träna från tidig morgon och framåt. 
Vädret var fint hela förmiddagen, men nu väntas det en rejäl snöstorm inom kort och vi får se hur det kommer påverka banorna och träningen. Det som gör att man ändå tar det här lite mer med ro är att det faktiskt inte är många veckor kvar till våren nu även om det inte känns så just nu. Det här är väl ändå sista rycket innan våren anländer på riktigt?
Efter ofrivilligt uppehåll i genomgången av hästar inför säsongen så fortsätter vi nu och idag blir det Daytona Gold:
Han köptes på Breeze up auktion som tvååring på sommaren och debuterade på hösten med enkel seger. Han anmäldes till Dubai den vintern, men när handicapgränsen för blivande treåringar höjdes rejält så kom han (och de flesta skandinaviska hästarna i hans ålder) inte med och han fick stanna hemma över vintern. 
Sedan årsdebuterade han förra året med ännu en överlägsen seger och vi hade så klart väldigt höga förhoppningar framöver. Men i starten efter, en dryg månad senare, så stod han inte alls att känna igen och han underpresterade grovt. 
Det här kändes som något av ett mysterium och vi hittade ingen förklaring alls förutom att han var väldigt slö och konstig. Även veterinären reagerade på att det var något märkligt när han kollade honom dagen efter, vi kunde knappt få honom att gå framåt och en hel del prov togs. 
För att göra en lång historia kort så tog det lång tid och en hel del tester innan det kunde konstateras att han blivit förgiftad på något sätt. Hur det har kunnat ske lär vi aldrig få veta säkert. Jag har aldrig ens hört talas om något liknande och ännu mindre varit med om det, men det var i alla fall skönt att få en förklaring även om den minst sagt var ovanlig. 
Det tog tid att få honom tillbaka och vi gjorde en start i december, men han kunde inte alls hantera en lösare vinterbana och då blev det ingen mer start i vinter.
Nu är han nyligen kastrerad och jag tror det kommer gynna honom. Vår tro på hans kapacitet är skyhög, han har visat och visar i träningen att han är en häst som kan räcka i de stora loppen framöver. Naturligtvis börjar vi i vanliga handicaplopp och jobbar oss förhoppningsvis uppåt, det är planen. 
Jag tror han verkligen har behövt tiden att återhämta sig och bygga upp sig och det är först i år han har förutsättningar att visa vad han kan.