Ibland är livet hårt och tungt. En sorglig, sorglig dag när World Gone Mad (Myran kallad) bryter höger framkota och måste avlivas. En sådant hårt slag för oss alla, vi i stallet som jobbar med hästarna varje dag och spenderar mer tid med dem än med våra familjer, man fäster sig vid dem. Ägarna som engagerar sig och är i stallet ofta och hälsar på, för dem blev det här också en chock.
Förmodligen var det helt enkelt maximal otur, ett rent feltramp vilket Andreas också trodde. Man ser att ett steg blir lite orytmiskt och sedan märks att något inte stämmer och han galopperar orytmiskt och stannas upp. När vi kom upp till bortre långsidan (efter att ha liftat med ambulansen) så syntes det direkt att det inte fanns något att göra åt skadan.

Den känslan som uppstår då är obeskrivlig och inget man vill uppleva.
Myran var en stålhäst, alltid frisk och fräsch, det här blev verkligen chockartat och overkligt, så svårt att ta in.
Tack för allt stöd, hjälp och tröstande ord, det är tungt nu och han är enormt saknad. Vi har förlorat, inte bara en fin tävlingshäst utan en stor personlighet med en fantastisk utstrålning, det kommer bli tomt i stallet utan fina Myran.